Jag studerar informationförvaltning i Abo Akademi och varens kurs gäller dokumentbeskrivning och innehallsanalys. Denna veckans övning är en diskussion med…

Det är verkligen så, att olika personer klassificerar böcker och annat biblioteksmaterial litet olika. Det beror bl.a. på de orsaker som du räknade upp i din fråga. Organisationens inverkan skall man heller inte glömma, för varje bibliotek har sin egen klassificeringspolicy. Man kan på många olika sätt försöka få klassificerarnas åsikter att närma sig varandra. Skolning och träning, klassifikationssystemets utformning, olika hjälpmedel o.s.v. hör till dessa.

Klassifikationen måste ske med tanke på användargrupperna. Användarnas sätt att kategorisera saker skiljer sig emellertid ofta från den modell som klassifikationssystemet erbjuder. De professionella informationssökarna måste därför ofta tolka användarnas problem till sökbara frågor. Det finns en kort artikel om just detta som du kanske hinner läsa:
Hovi, Irmeli: Luokittajille ja käyttäjille yhteinen kieli : tutkimus luokittajien työstä. Kirjastolehti. 80(1987) : 11, s. 542-544.

De som klassificerar biblioteksmaterial är ofta själva väldigt duktiga informationssökare, eftersom de vet vad som förs in i systemet och kan utnyttja alla sökmöjligheter. Det skulle därför vara väldigt bra om klassificerarna också kunde jobba som informationssökare och vice versa.

Klassifikationssystemen kan i regel inte särskilt lätt uppdateras och det leder till att "nya ämnesområden" eller andra förändringar i samhället inte alltid kan noteras på ett lyckat sätt. Det finns också många ämnesområden som användarna frågar efter, som inte kan lokaliseras till en enda, egen klass.

Klassifikationssystemet är ett användbart hjälpmedel vid informationssökningen, men den, som bara litar på klassifikationssystemet missar mycket.

Biblioteken måste alltså jämföra betydelsen av ett eget klassifikationssystem och en egen policy och all den flexibilitet det medför, med nyttan av centraliserade klassificeringstjänster.